Edith Södergran. Dagen svalnar. III. Эдит Сёдергран. День остывает. III.

Jag såg min herre för första gången i dag,
darrande kände jag genast igen honom.
Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta
arm ...
Var är mitt klingande jungfruskratt,
min kvinnofrihet med högburet huvud?
Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande
kropp,
nu hör jag verklighetens hårda klang
mot mina skära, skära drömmar.
 
Своего господина первый раз увидала сегодня,
И с трепетом вскоре узнала.
Сейчас я отчётливо чувствую тяжёлую длань его на своей лёгкой
Руке
 
Где же мой звонкий девичий смех,
Моя горделиво, по-женски поднятая голова?
Теперь ясно чувствую я твёрдую его власть
Над дрожью моего тела
 
Теперь я слышу правдивый жёсткий лязг
Что режет, режет мои иллюзии.