Gunnar Ekelöf. Expansion. Гуннар Экелёф. Расширение.

mitt jag inandas himlen i anemisk svindel
och arktisk nakenhet med lungorna som vingar
min hjärna exploderar och artärerna brister
och fåglarna drunknar i luften som jag dricker
låt blodet spruta ut och färga molnen röda
tills molnen börjar sjunga i rymdernas tystnad
tills i en avlägsen detonation av färger
solen förlorar medvetandet
och gula trumpetstötar blänker
mot kopparhorisonten
 
där solen som sjunker glöder av min vilja
där mina händer skall strö skuggor över jorden
vars natt som nalkas är mitt ögonlock
vari stjärnor flyger ut under min panna
 
Sent på jorden. 1932.
 
Моё я выдыхает небо в анемичное вертиго
И арктическая нагота легких словно крылья
Мой мозг взрывается и нет уж артерий
И птицы утопают в воздухе, который я пью
Пусть кровь заструится, окрасив облако красным
Пока не начнёт петь оно в космической темноте
Пока в взрыве цвета далёком
Лишится памяти солнце
Трубы сияют златые
В меди горизонта
 
 
То солнце как капли златые моих желаний
Те руки мои бросят тень на землю
Чья ночь приближается как мои веки
Где звезды из лба моего вылетают.
 
Опоздавший на землю. 1932